Sopemannen

Återseende av Sopemannen efter ca 20år.

Larsson, Gustav Harald Inge så hette han. Född 1/6 1932 i Tosterup (Kristianstads län, Skåne).

Han blev polis och gifte sig den 28/5 1955 med en tös som ibland passade mig i vårt hem i Svenstorp

Hon hette Hanna Louise Ingegärd och var född 29/3 1935 i Ystad (Malmöhus län, Skåne) och bodde som sagt i början på 1950-talet i Svenstorp.

Inge och Louise fick två döttrar Lise-Lotte f 1955 och Eva Marie f 1959

——————-

När far och mor hade behov av barnpassning så ställde Louise gärna upp eftersom då kunde hon samtidigt passa på att träffa sin fästman Inge. Jag var rätt så busig och det var inte lätt att få mig att vara stilla och lydig.

Jag hade en stor skräck för SOPEMANNEN och detta utnyttjade Louise och sade åt  mig att Inge var den som jag sett som sopemannen. Sopemannen var inte en sophämtare, för någon kommunal sophämtning fanns inte på den tiden, utan sopemannnen var en gubbe som kom en gång under våren och sopade asfalten ren från den grus som man halkbekämpat med under vintern.

Föreställ er… En traktor utan hytt, framtill är en stor roterande sopborste monterad och det ryker enormt när han sopar. Arbetskyddet  på den tiden var rätt så bristfälligt så han hade bara dragit en jutesäck med ett titthål över huvudet och ovankroppen för att slippa det värsta dammet. Bullret var högt och han kom bara en gång på varje sida av vägen. Det var alltså svårt att få kläm på vad det egentligen var som kom så dramatiskt rykande. Jag blev rädd och detta med sopemannen användes vid behov till nästa vår när det åter var dags att få en förnyad skräckupplevelse. Denna man kom alltså till min banpasseraska Louise och jag satt snäll som ett ljus……..

Min mor använde aldrig nagellack men det gjorde Louise när hon skulle göra sig fin inför träffarna med Inge.

En dag utryckte jag medkänsla med Louise genom att påstå för mor att ” Den där sopemannen är inte snäll till Louise för han verkar att bita henne i fingrarna så naglarna bloar. ” ( blöder)

De gifte sig trots detta på våren 1955 och sedan såg jag inte till Inge som flyttade runt till olika jobb som fjärdingsman.

Jag återsåg honom först i mitten av 1970-talet när jag var på en tremånaders sommarkommendering i Simrishamns Polisdistrikt. Inge jobbade då sedan länge i Simrishamn.  Vi hamnade i samma radiobil

Vå uppgift var att utgöra förtrupp till den stora Kiviksmarknads kommenderingen som skulle gå av stapeln dagen därpå.

Under hela kvällen och natten så tog vi emot olika raggargäng som kom från när och fjärran för att campa på den provisoriska campingplatsen mellan marknadsplasten och vägen som går in till Kivik nedanför backen.

Det var viktigt att de olika grupperingarna inte fick anvisade campingplatsen helt nära varandra så vi hade fullt sjå med diplomati och förhandlingar hela natten så de olika gängen blev åtskilda. När vi pustade ut på morgonen  åkte vi in till Kivik och handlade frallor och sedan ut till den lilla hamnen i Karakås där vi upplevde soluppgången över havet i öster. Sedan vi fikat åkte vi tillbaka till marknadsplatsen och till den upprättade polisstationen och lämnade av till en kommendering på ca 120 poliser.

Sedan var det dags att åka hem och sova. Sopemannen och jag , var för sig.  

Ljung för olycka med sig.

Det var en sensommardag i slutet av 1980-talet. Det var min födelsedag den dagen. Varmt och soligt. Jag körde patrullbil med en kollega i Ystad och vi hade just lastat en polsk målsägare i 25-årsåldern vid Färjeterminalen och var på väg in med honom till Polishuset för att ta upp anmälan och hålla förhör angående det personrån har utsatts för.

Då anropade basen och sade att en stor trafikolycka skett på E65 vid Rynge och de ville ha dit oss omedelbart.

Sagt och gjort, Tvärnit vid rondellen Kristianstadsvägen och sedan sade vi åt polacken att invänta taxi som beställdes via raxen.

Vi drog ut mot Rynge. När vi närmade oss så syntes fortfarande ingen olycka. Var det en bluffringning? Men icke, E 65 har en svacka just öster om Rynge och när vi kom till krönet så såg vi två bilar på södra körfältet som hade frontalkrockat. Det fanns ingen mittvajer på vägen så vi styrde över och ställde bilen för att blockera och varna. I fjärran hördes ambulanser ifrån Ystad. Nu ryser jag till av vad som kommer härnäst.

Det rådde en absolut tystnad över platsen. Solen sken från en blå himmel. Lukten var inte som vanligt. Det luktade slakthus, såsom när man slaktade grisar i min ungdom. Avtappat blod som runnit ut över asfalten. Dessa lukter blandades med lukten från varm motorolja. I varje bil hade det färdats fyra personer. Totalt alltså åtta personer. Gamla gråhåriga, sköra kroppar. De hade spruckit och fått ben krossade på massor av ställen. Sju var avlidna. Först räknade vi till sju inblandade men sedan såg vi att det fanns två personer som satt ovanpå varandra vid ratten på den ena bilen.

De hade kommit från vars ett håll. Den som var på väg mot Malmö blev upphunnen av en dansk Gråhundbuss och körde snällt ut på den rätt rymliga vägrenen, När bussen passerade så fick suget från denna den omkörda bilen att tryckas ännu lite längre ut och han kom ut lite utanför asfaltkanten. Han blev rädd och tog ett rejält tag i ratten för att styra upp igen och följden blev att han kom brant över på motsatta sidan och där kom en bil på väg mot Ystad. Exakt på denna punkt träffades de i en kärnträff så att de stod kvar i denna position. Bilarna hade malts itu när kraften togs upp. Ingen snedträff, då de hade studsat ut i åkern, utan bara pang på.

Tillhörigheter låg spridda över hela olyckplatsen men det som var utmärkande var att överst i ena bilens bråte fanns en bukett av röd ljung som låg tillrättalagd ovanpå. Ljung tar inte skockfulla in som bukett. Den för otur med sig.

Vi begärde förstärkning och yttre befäl kom till platsen men han var där en kort stund och körde sedan till sjukhuset för att ta uppgifter om de inblandade. Trafikavdelningen från Malmö stöttade med en patrull och Helikoptern kom och tog översiktsbilder. Vi jobbade i flera timmar.

Efter att vi var klara så körde vi in till stationen. Där möttes vi av flera kollegor och bland dem en som frågade hur det var? Det måste ha varit fruktansvärt att hantera? Då brast det lite för mig och en snyftning hördes. Någon form av debriefing fanns inte på den tiden. Bara att köra hem kl 16.00 och sova inför nattpasset som började vid midnatt. Det var inte lätt att somna den gången.

Jag hade en tvåårig son och en fyraårig dotter då och jag tror att de fick en extra kram den eftermiddagen.

Sabel —-en renovering

Denna sabel köpte jag på SIKÖ Auktioner den 20 mars 2023 för 2200 kr plus avgifter på 525 kr. Med detta köp så slöts cirkeln ifrån 1967 när jag blev anställd vid Malmöpolisen och såg dessa sablar ligga i högar i källaren. Dessa sablar hade utgått från beväpningen och hade just samlats in och såldes nu för någon hundralapp stycket. Jag hade vare sig sabelintresse eller överflöd av pengar så det blev inget köp då. De flesta var dessutom lilla åtgångna med bucklor och skav genom ett hårt liv i gatumiljön och t ex blev många sabelbaljor hårt klämda vid transport i patrullbilar. Det var betydligt enklare med en smidig batong.

Beskrivning saknas.

Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.

Den som jag köpte var rätt illa åtgången genom en flödig avvändning av putsmedel som hade torkat in. Det var dock rätt fin i övrigt med en rätt oskadd balja.

Efter lite puts blev den såhär fin.

Beskrivning saknas.

Jag använde:

En liten Drehmelkopia putsmaskin från Biltema, läderolja, skoputs, en tråd av hampa som användes på svåråtkomliga ställen. Trasor. En segelgarnsnål som var svängd i en halvcirkel för att peta bort stelnat putsmedel från rockaskinnet på kaveln

En tidigare kollega från Malmöpolisen sålde en portopé och en gammal polisbricka till mig och vips så blev väggprydnaden komplett. Stor tacksamhet till kollegan.

Bilden ovan är en förstoring av mönstret på kaveln. Det är små snäckliknande knappar och på ovandelen av bilden ser man hur putsmedlet hade beckat in. Nyligen inköpt och icke rengjord så var kaveln nästan helt ljusgrön. Tidsödande och pilligt jobb. Jag löste upp mycket med läderoljan.

Bakgrund.

När jag började vid Malmöpolisen 1 april 1967 så var det som hästskötare vid Rytteriet. Efter tre månader så blev jag omplacerad till Cykelavdelningen på Davidshallstorg. Jag hade besvarat en annons i SDS om ” Hästintresserad yngling sökes” och fått jobbet. Jag hade vördsamt gått in genom de tunga portarna och tog trapporna upp till fjärde våningen där personalchefen Per-Axel Bengtsson huserade. Efter en kort intervju så fick jag jobbet.

Knut Nordholm sabelfäktare och polis i Malmö var den som höll i sabelförsäljningen. Han var chef för Hittegodsavdelningen som huserade i källaren på byggnaden som fanns utmed Davidshallstorg. Sablar utgick ur beväpningen 1965 i samband att Polisen förstatligades och nu som sagt två år senare samlades alla in.

http://runeberg.org/sportlex/7/0649.html

”Knut Nordholm…vad vi vet om honom”

”Han erövrade 10 svenska mästerskap och mötte kronprins Gustav Adolf i en sabelfäktningsfinal. Slutligen deltog Knut i Berlinolympiaden som aktiv och fick 1946 rundturens guldmedalj. Knut tjänstgjorde på Säkerhetspolisen under kriget och var hårt engagerad i hjälpverksamheten i samarbete med tullare, motståndsrörelsen och en studentorganisation.”


”Knut jobbade mycket med kollegan Knut Nilsson De var vid ett tillfälle över i det ockuperade Köpenhamn för att hämta en större summa pengar, som förvarades i en köksugn. Gestapo stormade in i lägenheten genom huvudingången medan Knut och Knut slank ut genom köksingången med pengarna. Senare har det konstaterats att Gestapo hade upprättat en dossier på Knut m fl.”

”Bos mor berättade att Signe hade en mindre ledningscentral där med många telefonsamtal och hemliga meddelande då inte Knut var hemma. Sommaren 1943 var det nära att tyskarna skulle ockupera Sverige. Knut hade hög beredskap med packad väska och kunde försvinna snabbt,om tysken kom, eftersom han hade en dödsdom hängande över sig.”

”När freden utbrutit blev Knut ihågkommen och fick kung Christian X:s frihetsmedalj och Röda korsets medalj för sina insatser. I Israel står ett planterat träd med Knuts namn, som hedersbetygelse för hans hjälpande insatser för de judiska flyktingarna under kriget.”

”1950 utredde landsfogden Alf Eliasson   mordet på Jane Horney (hette hon verkligen så?) Knut hade berättat för sin Signe att det var en dansk student som dödat henne.”


Källa, Skånepolisen Sport & Fritid  nummer 4 år 2013 sidorna 10 och 11:

https://skanepolisen.se/wp-content/uploads/2013/06/SKP_4-13_low.pdf   


Nu åter till min korta tid vid Rytteriet.

Jag var utan jobb och tog vad som erbjöds. Det var det hela. Speciellt hästintresserad var jag inte. Jag kunde inte rida och hade mest varit i kontakt med stora ardennerhästar på 50-talet.

På Rytteriet hade de ett stort problem. Rekryteringen av nya ryttare gick på tjänsteår. Detta innebar att man inte fick spänstiga poliser som gick att skola in som bra ryttare. Problemet vra ett de allt oftare hade en liten eller större extravikt som man lagt på sig med åldern och dåliga matvanor. Detta i sin tur innebar att hästarna inte kunde bära dessa klossar under långa pass. Man satt i sönder hästarnas ryggar. För att råda bot på detta så kom någon ansvarig på en snilleblixt , Häggström var chef och den legendariske Jonte Sterup var bitr chef men det kan ha kommit ifrån en annan ryttare. Många offensiva poliser fanns då på rytteriet.

Jo åter till förslaget, man skulle anställa en yngling med god fysik som fick gå som hästskötare och rida lite mellan varven

Sedan skickas denne för värnplikttjänsgöring till K1 i Stockholm ( Kavalleriet)

Därefter så kommer denne in på Polisskolan och

Sedan som får han ( det fanns inga kvinnor på Rytteriet vid den tiden) glida in i smörfil till Polisens Rytteri och man får en smärt 20 årig ryttare som kan bli en ren medicin för trötta hästryggar.

Jag var den förste att bli anställd enligt detta koncept.

Jag var 197 cm lång och vägde runt 90 kilo. Vi hade en rullebör som vi gödslade ut med på morgnarna. Eftersom gödselhögen låg på motsatta gaveln så belastade vi denna bör med maxlast så att man inte kunde se över lasset. Det var tungt men det gick och vi satte en sport i att lasta på så mycket som det gick för att få så få turer som möjligt. Malmö Civila Ryttarförening hade sina hästar uppställda i resten av stallet och vägen till gödselstacken kantades på båda sidor av deras hästar. En del var nervösa ponnyer och när dessa såg att det kom en slagskugga ifrån vår överlastade rullebör bakom dem så blev de rädda och sparkade bakut. Det small till i rullebören och ibland så kunde man inte hålla kursen så hela lasset föll. Det var ett drygt jobb att lasta om och man fick gå flera gånger för att få undan den ursprungliga fint lastade bören.

Efter ett par månader såg poliserna hur jag växte påtagligt av det hårda jobbet. Jag kom att bli lika tung genom muskeluppbyggnad såsom de småfeta ryttare som nyanställdes förut. Sagt och gjort. Jag kallades in och man sade ”Du blir för stor så vi kan inte ha dig här men vi har en tjänst på Cykelavdelningen som du kan flytta till” Inte förhandlingsbart. Jag flyttade in till Cykeldetaljen som fanns inne på gården på den norra sidan omedelbart bortom portvakten.

Det kunde ha varit ett sådant skick på sabeln. Från en annons nyligen

MAN med sin miljömotor H 4576

SUSTAINABLE CHANGE: FROM DIESEL TO HYDROGEN ENGINES

TUPY

NOTICE TO THE MARKET

Supply of structural components for hydrogen powered vehicles

 Joinville, May 04, 2023–Tupy S.A. (“Company”, B3: TUPY3), informs its shareholders and the market in general that signed a contract for the exclusive supply of cylinder heads for an engine developed by MAN, used in trucks powered by hydrogen, the MAN H45.In addition to zero carbon emissions, the engine features a significant reduction in NOx compared to the diesel version, surpassing the requirements proposed in EURO VII, which is expected to come into effect in 2027 in Europe and establishes stricter emission standards.The hydrogen combustion engine is one of the zero emission alternatives considered by European legislation for the decarbonization of the transport sector. This propulsion solution will be adopted by the main manufacturers of heavy vehicles due to its reduced cost, high operational efficiency, tolerance to the use of hydrogen with a lower degree of purity and superior durability.———-

Denna motor uppges bygga på den tidigare D38-motorn och den har både block och topp i CGI. Alltså är det ett modifierat CGI block i den H45 som de kommer med nu. Detta är bara början på nollutsläppsmotorer med nygammal teknik.

 ———————–

https://www.pr-web.com/2023/04/06/campus-future-driveline-man-researches-togeth-er-with-universities-on-the-drives-of-the-future/

The pre-development project of the H45 hydrogen combustion engine, which is based on the D38 diesel engine, also originated in Nuremberg. For testing and demonstration purposes, the H45 was integrated into a MAN TGX tractor unit. The topping-out ceremony for a new production hall was also celebrated here at the end of March 2023. (See news item: Production hall for new group engine is ready)

https://press.mantruckandbus.com/corporate/production-hall-for-new-group-engine-is-ready/

http://fplreflib.findlay.co.uk/images/pdf/transport-engineer/te_mansupp.pdf

D38 pressure management system. Quickly looking at the lightweighting aspect, MAN has used high-strength GJV450 (cast iron with vermicular graphite) for the engine block and cylinder head  

https://www.oemoffhighway.com/engines/article/22881004/man-engines-a-business-unit-of-man-truck-bus-man-engines-presents-hydrogen-combustion-engine-for-offroad-applications

The hydrogen supply of the MAN H4576 comprises the system of new low-pressure lines and a rail, which supply the injector with the required hydrogen (chemically: H2). Precise pressure control is used to dose the hydrogen demand to ensure efficient combustion and optimally supply the engine with the fuel. The hydrogen injector is used for low-pressure direct injection with an injection pressure of up to 40 bar. It is mounted directly in the combustion chamber for higher performance and better engine response. The specially tuned ignition system takes these properties into account and enables reliable and controlled spark ignition of the hydrogen mixture. Among other things, the specially designed engine control unit controls the supply of hydrogen and air, regulates injection and ignition, and continuously adjusts the engine parameters to enable safe and efficient combustion. Compared to the diesel engine, the hydrogen combustion engine requires new pistons and liners, as the piston diameter has been increased to 145 mm. With 500 hp (368 kW), the resulting higher displacement achieves a similar performance to that of the MAN D2676 diesel engine with a displacement of 12.4 litres. The new turbocharger ensures optimum dynamics and helps to reduce fuel consumption.

https://www.man.eu/engines/en/in-focus/engines/hydrogen-engine-a-climate-friendly-alternative-127808.html

HYDROGEN ENGINES IN LOGISTICS AND IN THE OFF-ROAD SECTOR

MAN has had a truck prototype powered by a hydrogen combustion engine since 2021. The core element is a 16.8 litre hydrogen engine with a power of over 500 hp and 2,500 Nm of torque based on the modular diesel engine system. The expected service life is comparable to that of conventional diesel engines – even when using low-grade hydrogen. The integration of hydrogen pressure tanks into existing vehicle concepts enables a range comparable to that of a conventional vehicle with the same payload.

Valleberga 35:1

Gården Valleberga 35 genom tio generationer

1. Nils Lasson hade gården 1684 som Rusthåll, den låg då i den oskiftade byn öster om Valleberga kyrka

2. Lars Nilsson var hans son f ca 1710 och han övertog den efter fadern

3. Måns  Larsson  1747-1823  var hans son och han gifte sig med Ingar Svensdotter 1752-1829 och de fick tre barn, Lars f 1780, Sven och Milla

Husförhör Valleberga 35 år 1813-1819

Undantagsboende i den södra delen på östra längan

Det finns en bouppteckning från Måns som upprättades 1824.

Ur den kan man utläsa att han trots att han inte längre var verksam som rusthållare så  bodde han som undantagsman på gården och ägde tre får varav två med lamm och en gås med ägg.

4. Lars Månsson (1780-1860 )var Måns  son och han gifte sig med Bolla Larsdotter fr Hagestad 42 ( 1784-1821)

Lars var  med om enskiftet som verkställdes  i Valleberga 1818 och då anlades Valleberga 35 på sin nuvarande plats. Huset fanns redan  i den byn som var runt kyrkan i Valleberga men som i och med enskiftet plockades ner och återuppfördes på sin nuvande plats

Klinehus

Alla husen, såväg bonings- som uthusen, voro i äldre tider korsvirkeshus med ”klineväggar” och halmtak; de senare voro i allmänhet tämligen höga, jämförda med väggarna. Väggarna voro uppförda av ek eller furustolpar med ”binningsverk” och spjälor, kring vilka halmblandad lera slutligen fastkletades med fingrarna. Vid uppföranbdet av en gårdsbyggnad förarbetades vanligen timret av husbonden och betalda arbetare, med sedan spjälorna blivit insatta, inbjödos byns pigor och drängar till att ”klina” väggarna, då ägaren gäldade deras biträde med ett kalas kallades ”klinegille”. De mindre springor som uppkommo under väggarnas torkning , fylldes sedan med ny lera, ett göromål som tillkom husets fruntimmer. De på detta sätt uppförda väggarna voro föga varaktiiga och måste årligen lagas.

Från ”Allmogelivet i Ingelstads Härad i Skåne”, 1876 Bruzelius

———

Endast tre  år efter att gården hade byggts då dog hans hustru Bolla endast 36 år gammal.  Han satt då ensam på Valleberga 35 med tre barn på 6,9 och 14 år.  Då gifte han om sig med Gertrud Persdotter f 1794 (från Hagestad 35)  den 24 nov 1821 samma år den 11 mars

—————————

Husförhör Valleberga 35  år 1825-1832

Då bestod hushållet på Valleberga nr 35 av 12 personer:

Husbonen Lars 45 år

hustrun Gertrud 31 år

söner från första giftet Sven 23 år ,  Lars 14 år och Måns 11 år

från andra giftet   Per 3 år

dotter från första giftet Ingar 19 år

och dotter från andra giftet Bolla född 1827

samt hans mor Ingar ( ej arbetsför som dog 1829  77 år gammal)  som bodde i undantaget

dessutom hade de en dräng Sven 21 år,  piga Kristina 20 år , en flicka Anna 10 år

5. Måns Larsson f 1814 ärvde hemmanet Valleberga 35

Han fick en son Sven Månsson ( 1836-) och denne ärvde halva Valleberga 35 som därefter kallades Valleberga 35:3  och andra halvan kallades Valleberga 35:2 ( den ursprunglga gården ) och denna del ärvdes av

6. Brodern Lars Månsson ( 1838-) och  han gifte sig med Illena Jönsdotter( 1825-1911) De fick fem barn

7. Måns Larsson (1857-1936) var hans son och han gifte sig med Hanna Andersdotter( 1867-1922) De fick sex barn.

Måns bodde kvar på Valleberga 35 intill, sin död. På senare tid bodde han i ”undantagsrummet” som fanns på gården. De gamle hjälpte till med att mata hönsen och passa barnen. Min mor Birgit som är född på gården 1927 hade ett gott minne av honom

—————————-

På den fyrlängdade gamla korsvirkesgården Valleberga 35 fanns en uppfinning som troligen Måns hade kontruerat.

Grunden var en elmotor som fanns i en verkstad till höger om garaget när man kom genom porten. Elmotorer var mycket dyra och därför så försökte man på alla vis att flerfaldiga den nyttan.

Den elmotorn drev ett omfattande system av i taket och på väggarna upphängda axlar som hade trähjul på olika ställen. På dessa trähjul kopplande man sedan remmar allt efter vilken maskin som skulle köras. Det fanns även en vattenpump som man pumpade upp vatten i upp på hjällen där stod ett stort vattenkar och på det viset hade man rinnade vatten med självtryck ut på skilda delar så man slapp att springa med spannar. Axelsystemet drev en hackelsemaskin i ett rum och en bethack i ett annat. En sädkvarn var också kopplade till systemet och där maldes säd till svinföda ( gryppning som bestod av vatten och mald kornsäd)

Inte att förundras över att den nuvarande avkomman till största delen består av idel ingenjörer…….

8. Botilda Larsson f 1898 var hans dotter och hon var min mormor och gifte sig med Herman Persson( Botilda med sonen Malte i famnen) på gården Valleberga 35. Herman håller min mor Birgit i handen

9. Helge Persson  f 1935 var hennes son och han gifte sig med Maj-Britt Svensson

10. Stellan Persson f 1963 är hennes son och han har övertagit driften av det gamla rusthållet Valleberga 35

Sven Månsson ovan f 1836 fick två söner Nils Svensson f 1877 och Måns f 1861 och dessa delade på jorden så att Valleberga 35:3 blev  i två delar varav Måns son Nils HUGO Svensson ( Hugo på Backen) ärvde Måns. Hugo hade samma farfars far Måns Larsson f 1814 som min mormor Botilda

Rörigt? Ja, jag fick en del bry att redan ut alla turer men så småningom klarnade det.

Apa av Kay Bojesen 20 cm

Kay Bojesen apa i teak

Denna fina apa designades 1951 av dansken Kay Bojesen. Från början var den avsedd att vara ett tillägg till en ordinarie rockhängare så att barn kunde hänga lite lite längre ner.

De första åren fanns det oftast ingen stämpel på aporna. Ibland förekom det en tryckt stämpel men ofta ingen alls.

Sedan kom denna stämpeln 1957 då apan blivit en internationell hit.

KAJ BOJESEN, APA

Den hade lydelsen ” Kay Boyesen” på samma rad

Därefter ” Denmark” och underst ”Copyright”

————-

Nedan

Denna stämpling kom från och med 2015 och den är den som gäller nytillverkade apor

Jag summerar:

Märkningen ovan innebär alltså att den tillverkats innan 2015 ( enl tillverkaren i Danmark) Den stämpeln verkar ha funnits sedan 1957 då Kay Bojesen anmodade en av sina legotillverkare, Svend Larsen, Langeskovs Legetöjfabrik att skicka tillbaka alla de tidigare stämplarna och enbart använda ” KAY BOJESEN Copyright Denmark”. En del av de som tillverkades före 1957 hade ingen stämpel och detta gäller även för lite nyare apor av mellan och största storleken.

Vid en auktion på Tradera i april 2022 har en äldre variant med ” KAY BOJESEN Copyright Denmark” sålts till 3250 kr

De allra äldsta aporna hade inte rörliga händer och fötter för de satt fast med en liten träplugg. Jag tror att det var nödvändigt för att den skulle kunna fungera såsom barnklädeshängare. Utan plugg så faller fötter eller händer av.

Man ser den lilla träpluggen

https://www.tradera.com/item/341388/536730704/kay-boyesen-apa-en-dansk-designklassiker#view-item-carousel

En annan med samma märkning gick för 1540 kr i maj 2022

https://www.tradera.com/item/341388/537441863/apa-kay-bojesen-danmark-teak-teakapa-vintage-retro#view-item-carousel

I apans hemland Danmark finns en annons på DBA ( Den Blaa Avis , Danmarks motsvarighet till det svenska Blocket) och där begär säljaren 1800 Dkr för en med den gamla stämplingen. Det motsvarar 2508 Skr med dagens kurs. Håll alltså hårt i era gamla apor

https://www.dba.dk/traefigurer-gammel-kay-bojesen/id-1092116754/

På Pricerunner är lägsta priset på en ny apa inkl frakt den 21 juni 2022 endast 931 kr


Har apan gått sönder?

Denna köpte jag på Tradera för 520 kr plus frakt. Den gamla stämpeln också. Fynd!

Lugn, det finns ett billigt kit för reparation som kostar 59 kr.

https://www.kaybojesen-denmark.se/shop/kollektion/apa/p-1497/reservdel-reparationsset-till-kay-bojesen-apa-39250

På YouTube finns en video om hur man gör

En apa blir till

Kära apor

Den gamla stämpeln

Denna apa gick för 4744 kr på Tradera den 25 febr 2023. Den har den gamla stämpeln.