Sabel —-en renovering

Denna sabel köpte jag på SIKÖ Auktioner den 20 mars 2023 för 2200 kr plus avgifter på 525 kr. Med detta köp så slöts cirkeln ifrån 1967 när jag blev anställd vid Malmöpolisen och såg dessa sablar ligga i högar i källaren. Dessa sablar hade utgått från beväpningen och hade just samlats in och såldes nu för någon hundralapp stycket. Jag hade vare sig sabelintresse eller överflöd av pengar så det blev inget köp då. De flesta var dessutom lilla åtgångna med bucklor och skav genom ett hårt liv i gatumiljön och t ex blev många sabelbaljor hårt klämda vid transport i patrullbilar. Det var betydligt enklare med en smidig batong.

Beskrivning saknas.

Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.

Den som jag köpte var rätt illa åtgången genom en flödig avvändning av putsmedel som hade torkat in. Det var dock rätt fin i övrigt med en rätt oskadd balja.

Efter lite puts blev den såhär fin.

Beskrivning saknas.

Jag använde:

En liten Drehmelkopia putsmaskin från Biltema, läderolja, skoputs, en tråd av hampa som användes på svåråtkomliga ställen. Trasor. En segelgarnsnål som var svängd i en halvcirkel för att peta bort stelnat putsmedel från rockaskinnet på kaveln

En tidigare kollega från Malmöpolisen sålde en portopé och en gammal polisbricka till mig och vips så blev väggprydnaden komplett. Stor tacksamhet till kollegan.

Bilden ovan är en förstoring av mönstret på kaveln. Det är små snäckliknande knappar och på ovandelen av bilden ser man hur putsmedlet hade beckat in. Nyligen inköpt och icke rengjord så var kaveln nästan helt ljusgrön. Tidsödande och pilligt jobb. Jag löste upp mycket med läderoljan.

Bakgrund.

När jag började vid Malmöpolisen 1 april 1967 så var det som hästskötare vid Rytteriet. Efter tre månader så blev jag omplacerad till Cykelavdelningen på Davidshallstorg. Jag hade besvarat en annons i SDS om ” Hästintresserad yngling sökes” och fått jobbet. Jag hade vördsamt gått in genom de tunga portarna och tog trapporna upp till fjärde våningen där personalchefen Per-Axel Bengtsson huserade. Efter en kort intervju så fick jag jobbet.

Knut Nordholm sabelfäktare och polis i Malmö var den som höll i sabelförsäljningen. Han var chef för Hittegodsavdelningen som huserade i källaren på byggnaden som fanns utmed Davidshallstorg. Sablar utgick ur beväpningen 1965 i samband att Polisen förstatligades och nu som sagt två år senare samlades alla in.

http://runeberg.org/sportlex/7/0649.html

”Knut Nordholm…vad vi vet om honom”

”Han erövrade 10 svenska mästerskap och mötte kronprins Gustav Adolf i en sabelfäktningsfinal. Slutligen deltog Knut i Berlinolympiaden som aktiv och fick 1946 rundturens guldmedalj. Knut tjänstgjorde på Säkerhetspolisen under kriget och var hårt engagerad i hjälpverksamheten i samarbete med tullare, motståndsrörelsen och en studentorganisation.”


”Knut jobbade mycket med kollegan Knut Nilsson De var vid ett tillfälle över i det ockuperade Köpenhamn för att hämta en större summa pengar, som förvarades i en köksugn. Gestapo stormade in i lägenheten genom huvudingången medan Knut och Knut slank ut genom köksingången med pengarna. Senare har det konstaterats att Gestapo hade upprättat en dossier på Knut m fl.”

”Bos mor berättade att Signe hade en mindre ledningscentral där med många telefonsamtal och hemliga meddelande då inte Knut var hemma. Sommaren 1943 var det nära att tyskarna skulle ockupera Sverige. Knut hade hög beredskap med packad väska och kunde försvinna snabbt,om tysken kom, eftersom han hade en dödsdom hängande över sig.”

”När freden utbrutit blev Knut ihågkommen och fick kung Christian X:s frihetsmedalj och Röda korsets medalj för sina insatser. I Israel står ett planterat träd med Knuts namn, som hedersbetygelse för hans hjälpande insatser för de judiska flyktingarna under kriget.”

”1950 utredde landsfogden Alf Eliasson   mordet på Jane Horney (hette hon verkligen så?) Knut hade berättat för sin Signe att det var en dansk student som dödat henne.”


Källa, Skånepolisen Sport & Fritid  nummer 4 år 2013 sidorna 10 och 11:

https://skanepolisen.se/wp-content/uploads/2013/06/SKP_4-13_low.pdf   


Nu åter till min korta tid vid Rytteriet.

Jag var utan jobb och tog vad som erbjöds. Det var det hela. Speciellt hästintresserad var jag inte. Jag kunde inte rida och hade mest varit i kontakt med stora ardennerhästar på 50-talet.

På Rytteriet hade de ett stort problem. Rekryteringen av nya ryttare gick på tjänsteår. Detta innebar att man inte fick spänstiga poliser som gick att skola in som bra ryttare. Problemet vra ett de allt oftare hade en liten eller större extravikt som man lagt på sig med åldern och dåliga matvanor. Detta i sin tur innebar att hästarna inte kunde bära dessa klossar under långa pass. Man satt i sönder hästarnas ryggar. För att råda bot på detta så kom någon ansvarig på en snilleblixt , Häggström var chef och den legendariske Jonte Sterup var bitr chef men det kan ha kommit ifrån en annan ryttare. Många offensiva poliser fanns då på rytteriet.

Jo åter till förslaget, man skulle anställa en yngling med god fysik som fick gå som hästskötare och rida lite mellan varven

Sedan skickas denne för värnplikttjänsgöring till K1 i Stockholm ( Kavalleriet)

Därefter så kommer denne in på Polisskolan och

Sedan som får han ( det fanns inga kvinnor på Rytteriet vid den tiden) glida in i smörfil till Polisens Rytteri och man får en smärt 20 årig ryttare som kan bli en ren medicin för trötta hästryggar.

Jag var den förste att bli anställd enligt detta koncept.

Jag var 197 cm lång och vägde runt 90 kilo. Vi hade en rullebör som vi gödslade ut med på morgnarna. Eftersom gödselhögen låg på motsatta gaveln så belastade vi denna bör med maxlast så att man inte kunde se över lasset. Det var tungt men det gick och vi satte en sport i att lasta på så mycket som det gick för att få så få turer som möjligt. Malmö Civila Ryttarförening hade sina hästar uppställda i resten av stallet och vägen till gödselstacken kantades på båda sidor av deras hästar. En del var nervösa ponnyer och när dessa såg att det kom en slagskugga ifrån vår överlastade rullebör bakom dem så blev de rädda och sparkade bakut. Det small till i rullebören och ibland så kunde man inte hålla kursen så hela lasset föll. Det var ett drygt jobb att lasta om och man fick gå flera gånger för att få undan den ursprungliga fint lastade bören.

Efter ett par månader såg poliserna hur jag växte påtagligt av det hårda jobbet. Jag kom att bli lika tung genom muskeluppbyggnad såsom de småfeta ryttare som nyanställdes förut. Sagt och gjort. Jag kallades in och man sade ”Du blir för stor så vi kan inte ha dig här men vi har en tjänst på Cykelavdelningen som du kan flytta till” Inte förhandlingsbart. Jag flyttade in till Cykeldetaljen som fanns inne på gården på den norra sidan omedelbart bortom portvakten.

Det kunde ha varit ett sådant skick på sabeln. Från en annons nyligen