Segjärnstekniken och dess potiential

Segjärn kan bli stort, mycket stort.

Det verkade vara en bit på väg redan under 2014 enl denna info, och det finns tydligen en massa synergi och kompabilitet
 
Blir intressant när nästa del av den här kommer
Thermal Analysis and Process Control for Compacted Graphite Iron and Ductile Iron
 
”In a ductile iron pilot application that has been running for more than a year”
 
 
 
”Depending on the sales price of the casting and the mould yield, every 1% reduction in scrap or improvement in mould yield can provide a cost benefit of $10~20 per tonne of castings.”

 
Det skulle innebära att kunderna  tjänar 10-20 dollar/ton per minskad procent skrotning  förutom minskad användning av Mg 
 
Intressant. 
 
Undras hur många procent man kan sänka skrotningen med och hur man tänker att ta betalt? 
 
 
 
Jag skall ge er lite godis att tänka på. 
Segjärnsmarknaden bedömdes 2010 till att omfatta ca 25 milj ton i världen.  25.000.000 ton.
Jämför den totala CGI-produktionen som är ungefär 100.000 ton alltså ca 4 tusendelar av segjärnsproduktionen. 4 promille. Ynkligt!!
Novacast gjorde på sin tid en beräkning om hur mycket man kunde spara genom att använda deras ATAS-process vid segjärnstillverkning och fann då att ca 25 dollar per ton kunde det vara tal om. 
Källa sidan 25
( ladda ner)
 
Låt oss anta att en procent av den totala marknaden hoppar på. Kunden tjänar 30 dollar per ton och betalar 25 dollar per ton till Sintercast som royalty. Då får vi 250 tusen ton. ggr 25 dollar så ger detta 6,25 milj US dollars eller 53,1 milj Skr  vid en kurs på 8:50 för dollarn.
 
Detta gäller vid en procent av den totala marknaden och 25 dollar på ton. Man beräknar att Sintercast teknik kan vara tillämpbart  vid all de gjutningar som gäller högkvalitet segjärn och det kan röra sig om 20 % av totalen.
 
Mycket av detta är osäkert än så långe men det kan finns en otrolig potential i denna marknad.