Det var en sensommardag i slutet av 1980-talet. Det var min födelsedag den dagen. Varmt och soligt. Jag körde patrullbil med en kollega i Ystad och vi hade just lastat en polsk målsägare i 25-årsåldern vid Färjeterminalen och var på väg in med honom till Polishuset för att ta upp anmälan och hålla förhör angående det personrån har utsatts för.
Då anropade basen och sade att en stor trafikolycka skett på E65 vid Rynge och de ville ha dit oss omedelbart.
Sagt och gjort, Tvärnit vid rondellen Kristianstadsvägen och sedan sade vi åt polacken att invänta taxi som beställdes via raxen.
Vi drog ut mot Rynge. När vi närmade oss så syntes fortfarande ingen olycka. Var det en bluffringning? Men icke, E 65 har en svacka just öster om Rynge och när vi kom till krönet så såg vi två bilar på södra körfältet som hade frontalkrockat. Det fanns ingen mittvajer på vägen så vi styrde över och ställde bilen för att blockera och varna. I fjärran hördes ambulanser ifrån Ystad. Nu ryser jag till av vad som kommer härnäst.
Det rådde en absolut tystnad över platsen. Solen sken från en blå himmel. Lukten var inte som vanligt. Det luktade slakthus, såsom när man slaktade grisar i min ungdom. Avtappat blod som runnit ut över asfalten. Dessa lukter blandades med lukten från varm motorolja. I varje bil hade det färdats fyra personer. Totalt alltså åtta personer. Gamla gråhåriga, sköra kroppar. De hade spruckit och fått ben krossade på massor av ställen. Sju var avlidna. Först räknade vi till sju inblandade men sedan såg vi att det fanns två personer som satt ovanpå varandra vid ratten på den ena bilen.
De hade kommit från vars ett håll. Den som var på väg mot Malmö blev upphunnen av en dansk Gråhundbuss och körde snällt ut på den rätt rymliga vägrenen, När bussen passerade så fick suget från denna den omkörda bilen att tryckas ännu lite längre ut och han kom ut lite utanför asfaltkanten. Han blev rädd och tog ett rejält tag i ratten för att styra upp igen och följden blev att han kom brant över på motsatta sidan och där kom en bil på väg mot Ystad. Exakt på denna punkt träffades de i en kärnträff så att de stod kvar i denna position. Bilarna hade malts itu när kraften togs upp. Ingen snedträff, då de hade studsat ut i åkern, utan bara pang på.
Tillhörigheter låg spridda över hela olyckplatsen men det som var utmärkande var att överst i ena bilens bråte fanns en bukett av röd ljung som låg tillrättalagd ovanpå. Ljung tar inte skockfulla in som bukett. Den för otur med sig.
Vi begärde förstärkning och yttre befäl kom till platsen men han var där en kort stund och körde sedan till sjukhuset för att ta uppgifter om de inblandade. Trafikavdelningen från Malmö stöttade med en patrull och Helikoptern kom och tog översiktsbilder. Vi jobbade i flera timmar.
Efter att vi var klara så körde vi in till stationen. Där möttes vi av flera kollegor och bland dem en som frågade hur det var? Det måste ha varit fruktansvärt att hantera? Då brast det lite för mig och en snyftning hördes. Någon form av debriefing fanns inte på den tiden. Bara att köra hem kl 16.00 och sova inför nattpasset som började vid midnatt. Det var inte lätt att somna den gången.
Jag hade en tvåårig son och en fyraårig dotter då och jag tror att de fick en extra kram den eftermiddagen.
Denna sabel köpte jag på SIKÖ Auktioner den 20 mars 2023 för 2200 kr plus avgifter på 525 kr. Med detta köp så slöts cirkeln ifrån 1967 när jag blev anställd vid Malmöpolisen och såg dessa sablar ligga i högar i källaren. Dessa sablar hade utgått från beväpningen och hade just samlats in och såldes nu för någon hundralapp stycket. Jag hade vare sig sabelintresse eller överflöd av pengar så det blev inget köp då. De flesta var dessutom lilla åtgångna med bucklor och skav genom ett hårt liv i gatumiljön och t ex blev många sabelbaljor hårt klämda vid transport i patrullbilar. Det var betydligt enklare med en smidig batong.
Den som jag köpte var rätt illa åtgången genom en flödig avvändning av putsmedel som hade torkat in. Det var dock rätt fin i övrigt med en rätt oskadd balja.
Efter lite puts blev den såhär fin.
Jag använde:
En liten Drehmelkopia putsmaskin från Biltema, läderolja, skoputs, en tråd av hampa som användes på svåråtkomliga ställen. Trasor. En segelgarnsnål som var svängd i en halvcirkel för att peta bort stelnat putsmedel från rockaskinnet på kaveln
En tidigare kollega från Malmöpolisen sålde en portopé och en gammal polisbricka till mig och vips så blev väggprydnaden komplett. Stor tacksamhet till kollegan.
Bilden ovan är en förstoring av mönstret på kaveln. Det är små snäckliknande knappar och på ovandelen av bilden ser man hur putsmedlet hade beckat in. Nyligen inköpt och icke rengjord så var kaveln nästan helt ljusgrön. Tidsödande och pilligt jobb. Jag löste upp mycket med läderoljan.
Bakgrund.
När jag började vid Malmöpolisen 1 april 1967 så var det som hästskötare vid Rytteriet. Efter tre månader så blev jag omplacerad till Cykelavdelningen på Davidshallstorg. Jag hade besvarat en annons i SDS om ” Hästintresserad yngling sökes” och fått jobbet. Jag hade vördsamt gått in genom de tunga portarna och tog trapporna upp till fjärde våningen där personalchefen Per-Axel Bengtsson huserade. Efter en kort intervju så fick jag jobbet.
Knut Nordholm sabelfäktare och polis i Malmö var den som höll i sabelförsäljningen. Han var chef för Hittegodsavdelningen som huserade i källaren på byggnaden som fanns utmed Davidshallstorg. Sablar utgick ur beväpningen 1965 i samband att Polisen förstatligades och nu som sagt två år senare samlades alla in.
http://runeberg.org/sportlex/7/0649.html
”Knut Nordholm…vad vi vet om honom”
”Han erövrade 10 svenska mästerskap och mötte kronprins Gustav Adolf i en sabelfäktningsfinal. Slutligen deltog Knut i Berlinolympiaden som aktiv och fick 1946 rundturens guldmedalj. Knut tjänstgjorde på Säkerhetspolisen under kriget och var hårt engagerad i hjälpverksamheten i samarbete med tullare, motståndsrörelsen och en studentorganisation.”
”Knut jobbade mycket med kollegan Knut Nilsson De var vid ett tillfälle över i det ockuperade Köpenhamn för att hämta en större summa pengar, som förvarades i en köksugn. Gestapo stormade in i lägenheten genom huvudingången medan Knut och Knut slank ut genom köksingången med pengarna. Senare har det konstaterats att Gestapo hade upprättat en dossier på Knut m fl.”
”Bos mor berättade att Signe hade en mindre ledningscentral där med många telefonsamtal och hemliga meddelande då inte Knut var hemma. Sommaren 1943 var det nära att tyskarna skulle ockupera Sverige. Knut hade hög beredskap med packad väska och kunde försvinna snabbt,om tysken kom, eftersom han hade en dödsdom hängande över sig.”
”När freden utbrutit blev Knut ihågkommen och fick kung Christian X:s frihetsmedalj och Röda korsets medalj för sina insatser. I Israel står ett planterat träd med Knuts namn, som hedersbetygelse för hans hjälpande insatser för de judiska flyktingarna under kriget.”
”1950 utredde landsfogden Alf Eliasson mordet på Jane Horney (hette hon verkligen så?) Knut hade berättat för sin Signe att det var en dansk student som dödat henne.”
Källa, Skånepolisen Sport & Fritid nummer 4 år 2013 sidorna 10 och 11:
Jag var utan jobb och tog vad som erbjöds. Det var det hela. Speciellt hästintresserad var jag inte. Jag kunde inte rida och hade mest varit i kontakt med stora ardennerhästar på 50-talet.
På Rytteriet hade de ett stort problem. Rekryteringen av nya ryttare gick på tjänsteår. Detta innebar att man inte fick spänstiga poliser som gick att skola in som bra ryttare. Problemet vra ett de allt oftare hade en liten eller större extravikt som man lagt på sig med åldern och dåliga matvanor. Detta i sin tur innebar att hästarna inte kunde bära dessa klossar under långa pass. Man satt i sönder hästarnas ryggar. För att råda bot på detta så kom någon ansvarig på en snilleblixt , Häggström var chef och den legendariske Jonte Sterup var bitr chef men det kan ha kommit ifrån en annan ryttare. Många offensiva poliser fanns då på rytteriet.
Jo åter till förslaget, man skulle anställa en yngling med god fysik som fick gå som hästskötare och rida lite mellan varven
Sedan skickas denne för värnplikttjänsgöring till K1 i Stockholm ( Kavalleriet)
Därefter så kommer denne in på Polisskolan och
Sedan som får han ( det fanns inga kvinnor på Rytteriet vid den tiden) glida in i smörfil till Polisens Rytteri och man får en smärt 20 årig ryttare som kan bli en ren medicin för trötta hästryggar.
Jag var den förste att bli anställd enligt detta koncept.
Jag var 197 cm lång och vägde runt 90 kilo. Vi hade en rullebör som vi gödslade ut med på morgnarna. Eftersom gödselhögen låg på motsatta gaveln så belastade vi denna bör med maxlast så att man inte kunde se över lasset. Det var tungt men det gick och vi satte en sport i att lasta på så mycket som det gick för att få så få turer som möjligt. Malmö Civila Ryttarförening hade sina hästar uppställda i resten av stallet och vägen till gödselstacken kantades på båda sidor av deras hästar. En del var nervösa ponnyer och när dessa såg att det kom en slagskugga ifrån vår överlastade rullebör bakom dem så blev de rädda och sparkade bakut. Det small till i rullebören och ibland så kunde man inte hålla kursen så hela lasset föll. Det var ett drygt jobb att lasta om och man fick gå flera gånger för att få undan den ursprungliga fint lastade bören.
Efter ett par månader såg poliserna hur jag växte påtagligt av det hårda jobbet. Jag kom att bli lika tung genom muskeluppbyggnad såsom de småfeta ryttare som nyanställdes förut. Sagt och gjort. Jag kallades in och man sade ”Du blir för stor så vi kan inte ha dig här men vi har en tjänst på Cykelavdelningen som du kan flytta till” Inte förhandlingsbart. Jag flyttade in till Cykeldetaljen som fanns inne på gården på den norra sidan omedelbart bortom portvakten.
Det kunde ha varit ett sådant skick på sabeln. Från en annons nyligen
